I dag kom domen från första av de stora förlagen. Det var Norsteds förlag som kort och svarade att de tyvärr måste tacka nej till utgivning. Inte visste jag att de var tvungen till att tacka nej, men jag tycker synd om de som jobbar där som tydligen inte ville det men var tvungna till det. Detta brev skickade Norstedts förlag till mig:
I min lilla värld förstår jag inte hur de stora förlagen granskar och bedömmer ett manus. Jag har en stor respekt för deras skicklighet och kompetens, men tänk själv litegrann. Bara i lilla Sverige skickas det in hundratals eller kanske tusentals manus till några få förlag varje vecka. Nordstedts refuserar säkert nittio procent av det som skickas in. Under tjugohundra tretton valde de att ge ut fyrahundra böcker, dvs mer än en om dagen. Det betyder att bara detta förlag fick in cirka fyratusen manus under samma år, vilket betyder åttio manus i veckan. Under detta år hade Norstedts hela koncern etthundratrettio anställda. Om jag gör ett antagande att tio procent granskar det som kommer in och gör bedömningar av detta betyder det att det var tretton personer inom koncernen som hade uppgiften och ansvaret att välja rätt manus. De tretton utvalda behövde göra rätt val, så att Norstedts förlag fick rätt förutsättningar för att de skulle vara ett lönsamt bolag. Året tjugohundratretton omsatte förlaget fyrahundrasjuttio miljoner kronor men gjorde en förlust på sjutton miljoner. Jag förstår verkligen hur viktigt det är att de tretton kompetenta medarbetarna verkligen gör rätt val.
De tretton kompetenta och utvalda människorna borde ju rimligtvis kunna lägga ner cirka sjuttionfem procent av sin tid på att göra det viktiga arbetet med att sätta sig in i de manus som ambitiösa författare ägnat många arbetstimmar för att få fram. Det betyder att under etthundra åttionio av åreta dagar behöver de tretton utvalda läsa en och två tredjedels manus varje dag. Är man hängiven om kompetens som vi förutsätter att det tretton utvalda är, ska inte detta vara ett problem.
Då kan jag stryka Norsteds förlag från möjliga adoptivföräldrar till boken Sex heta röda hjortron som annars går i graven 2016-01-01. Jag får helt enkelt hålla tummarna på de sex övriga förlagen. Jag förstår att jag måste acceptera deras villkor för deras överlevnad, men jag är fortfarande förbryllad av att de dels var tvungna till att tacka nej till utgivning, dels att de själva var ledsna över det. Tro fan det.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar