fredag 17 oktober 2014

Ensamma hål. (del 15)



Resultatet av min ensam-runda-över-arton-hål blev en seger över mig själv. I de första sjutton hålen kände jag mig där och då. Jag visste att jag tidigare under mina skrattretande försök att spela ensam hade kvävts av tankar som inte alls handlade om gräset, klubban, bollen, avståndet, vindarna, höjdskillnader och min egen koncentrationsakt medan jag förberedde mig för det avgörande slaget. 

Historiskt hade det ju inte varit en framgångssaga. I mina bästa stunder hade jag presterat på första hålet. Under spelat på det andra hålet hade förmågan till djup koncentration med styrda tankar kring allt som var viktigt kring den märkliga företeelse som kallades golf, ersatts med egendomliga och mycket förvirrande och tilltrasslade tankar som av någon underlig anledning bara ville ut. Ingen fokusering på golfen innebar varje gång att prestationen försvann all världens väg. Det tredje hålet avslutades halvvägs efter en välriktad spark med höger leather-wedge i storlek 40,5. Just detta försök avslutades på hål tre med en promenad tillbaka till tee på hål ett. Väl där försökte jag titta på människorna som var på väg ut i bollar där det var färre spelare än fyra så att jag kunde få plats. När jag närmade mig dem så försökte jag se så cockerspaniel liknande ut genom att lägga på en bedjande blick som försökte förmedla budskapet Snälla! Ta mig med.

Denna gång kände jag mig som en hel framgångssaga. Sjutton hål genomförda och ett hål kvar. Väl uppe på den artonde tee ser jag ut över det sista hålet på denna bana. Hålet är ett par fem med ett blint utslag över en kulle med en hundben till vänster. Man brukar av någon outgrundlig anledning säga dogleg vänster när ett golf hål som svänger åt vänster. Jag fokuserar mig för det avgörande slaget. Sådan var golfen. Varje slag var det avgörande slaget. Du belönas sällan för att fantastiskt slag men bestraffas ofta väldigt hårt för ett slag som var sämre. Det gällde att inte at höja högsta nivån utan att höja lägsta nivån. En konstig sport. En sport som man aldrig kommer att behärska. Nånsin.

Bollen for i en vid båge ut till höger och bollen var förlorad. Tyvärr kom jag inte fram till hålet utan att ha fler än fem slag över par. Inget resultat på det sista hålet men ett fantastiskt resultat på de första sjutton. Nittiotvå slag med en tia på sista hålet måste jag vara nöjd med alla dagar i veckan.

Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus


Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

blogglista.se Litteratur Litteratur bloggar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar