Min egen dag. (del 14)

Den tredje dagens morgon var lika tidig som de andra dagarna hade varit. Ljuden av andra människor som tydligen hade morgontidiga vanor i eller utanför sängen gjorde mig medveten om att jag egentligen inte alls var ensam. Jag var med i en större flock av lediga människokollegor som jag ännu inte kände. Däremot var jag mycket tveksam om jag skulle orka uppbåda mig det engagemang som krävdes för att orka lära känna alla de ovanliga människor, som sökt sin tillflykt till denna plats. Den känslan betydde inte att jag inte förstod att det skulle ge mig en oändlig tillfredsställelse om jag skulle orka. Men orkade jag inte så orkade jag inte. Och det spelade ju ingen roll just denna dag. Idag var det dags för mitt mandomsprov i ensamhet. Det var inte dagen för att påbörja nya relationer bara för att jag kunde. Det var ju dagen att stänga in mig i mig själv bara för att jag kunde.

Det första steget var ju som vanligt. Det var ju mat. Frukost. Kaffe. Starkt svart kaffe. Kokosyoghurt. Det är ju en smakkombination som jag bara varmt kan rekommendera. Jag njöt av att känna hur min kropp så välvilligt tog för sig av den goda frukost som jag själv bjöd mig på. Ibland trodde jag att det var just detta jag var skapt för. För att äta. Var man inte bäst på något så var man i alla fall ohyggligt bra på att äta. Helst att äta samtidigt som jag lät mina tankar fritt fara omkring i mitt så naturligt förvirrade huvud. Jag var verkligen i mitt esse.

Det andra steget var att snabbläsa igenom texterna från igår. Även idag kom tårarna. Sorgsenheten kvävde mig som en tjock blöt filt. Det var svårt att andas. Svårt att förstå vart denna enkla historia skulle ta vägen idag. Jag kände hur fingrarna satte igång sitt nästintill eviga marscherande över tangentbordet medan tankarna var borta i fjärran medan de tog en märklig gir för att hämta ny kraft. Texten som ringlade upp framför mina ögon gjorde mig varm. En saga om en bastu. Om ett bastubad. Denna mytomspunna plats och företeelse som var så viktig för alla som en gång badat bastu på riktigt. För alla som känt själen av den enkla nakna sanningen. Jag såg hur texten tog en erotisk svängom. Jag njöt och jag log.

Nilas kropp blev alldeles prickig av de vattendroppar som så naturligt försökte suga sig fast på hennes kurviga kropp. Det fanns inte någon del av henne som följde de räta linjerna man kunde förvänta sig. Brösten tryckte sig framåt. Magen drog sig inåt. Stjärten putade bakåt och ryggen svankade, för att hålla de putande delarna i schack. Hon var som både gropig och bucklig hela hon. Utöver det var hon kort, smal och kurvig. Jag tog nästa skopa, men nu med det trettiosexgradiga vattnet och ställde mig så tätt intill Nila att hennes bröst trycktes mot mitt. Jag hällde det sköna vattnet långsamt, så att det bildade små rännilar som sakta letade sig ner efter våra nakna kroppar ut mot avloppet, som var vattnets väg mot havet. Vatten, som fått värmas, basta och långsamt smeka och rengöra lyckliga kroppar, måste väl ändå vara ett lyckligt vatten? Jag kände hur Nila tryckte sig allt närmare mig. Hennes venusberg rörde sig sakta mot mitt underliv. Jag kände hur kroppen skickade ut välkända signaler, medan den sköna förnimmelsen av en lätt yrsel smekte insidan av mitt huvud och hur blodet liksom accelererade, från ett långsamt flöde till en rytmiskt pulserande som påverkade hela min kropp. Knäna kändes svaga. Jag kände hur andningen hakade till, medan jag såg in i Nilas varma ögon.

Fylld av lyckorus avslutade jag kapitlet om bastun innan jag lagade en snabblagad lunch. Där ute väntade solen och arton golfhål som jag skulle ägna de närmsta tre till fyra timmarna åt i ensamhet. Jag, mina klubbor och mina bollar. Jag log hela vägen fram till första tee på den norra banan. Det var nu jag skulle uppbåda all koncentration och uthållighet som jag definitivt behövde om jag mentalt skulle orka spela ett seriöst spel över alla arton hål. Det var nu jag fick min present av mig själv. Det var idag det var min dag. Dagen då jag fyllde femtio jämnt.

Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.