Jag hör som i en dimma hur hela huset sakta vaknar samtidigt som jag själv känner hur jag glider från drömmarnas värld rakt in i den som de flesta kallar för den riktiga. Jag känner mig nöjd, nästan lite förtjust över min egen tillvaro. Ett leende sprider sig över hela mitt ansikte medan tankarna rusar igenom mina timmar med David Edwards igår.
På tee på hål tio klämde jag till med den uppmuntrande frasen riktad mot David:
Wow David! It is not the very first time you are hitting a ball!"
Han såg på mig med en svart blick innan han förklarade med en liten skymf i rösten som sprudlade av hans breda brittiska accent.
"I've been playing this game since I was a little lad. I almost got the opotunity to play on the great tours in the world."
Jag såg hur hans boll flög iväg i en båge från höger till vänster med en kontrollerad vänsterskruv som i och för sig inte passade hål tio alls. Trots det hamnade bollen perfekt.
När vi väl stod på greenen med en lång par putt för mig och en ändå längre birdie putt för honom fortsatte han.
"I was just too bad putter to become the best golfer in the world.", sa han medan han utan att tveka dunkade bollen i bakkanten på hålet. Putten var minst tio meter lång och gick snett över en ondulering som borde ställt till det för vem som helst. Jag kunde inte vara annat än imponerad. Jag insåg hur enormt skickliga de i världseliten var som verkligen kunde putta till skillnad från David.
Ett par hål senare var David less på den tyska delegationen som vandrade i sakta mak framför oss. Hål tolv var en kort par fyra där David i normalfallet borde kunna nå greenkanten. Tyskarna var uppmärksamma medan David tryckte ut bollen. En kraftig vänsterskruv igen. Denna gång landade bollen i ett gäng buskar på hål tretton. Fem meter från de tyskar som just slagit ut på hål tretton. De stannade upp och pekade rakt in i buskaget innan de vandrade vidare. David gasade på med sin golfbil för att så snabbt som möjligt hinna söka sin boll utan att förlora någon tid alls. Jag gjorde par och gick vidare till hål tretton medan David ställde sig bakom mig en allt mer slokad hållning och en frustrerad andning. Innan min boll ens landat på sin väg mot högersida av fairway, hade David redan peggat upp. Han startade svingen från en alldeles för hög position och med en explosiv snabbhet som jag inte trodde vara möjlig. Det resulterade i en toppad boll som dök ner trettio meter längre fram i samma buskage som sist. Det var nog Davids buskar. Snabbt peggade han upp en till boll och skickade iväg den med en kraftig vänsterskruv. Bollen landade på vänster sida om fairway på hål tolv. Frustration och respekt är rätt ord för detta. Hur lätt människan påverkas och hur svårt det verkligen är att spela golf.
Under kvällen kom Erland på besök. Det var efterlängtat. Jag njuter verkligen när jag får möjlighet att umgås med denna goa och överintelligenta man. Som vanligt så fanns där inga tveksamheter mellan oss. Jag var redan i Erland-mode och överöste honom med skarpa kommentarer långt innan han hann säga hej. Det är alltid kärleksfullt att träffa honom. Så goa vänner är få förunnat. Jag var lycklig.
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus
Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det.
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar