När jag steg på M/S Grace såg jag mig omkring. Konstigt nog var det ganska lätt att urskilja vilka av mina med passagerare som var nätverkare och vilka som bara var passagerare. Det syntes på deras sätt att föra sig i lokalen. På det sätt de såg på den som de konverserade med. Ett annat tydligt kännetecken var att man nästan kunde se att de hade lite större öron än alla andra. En nätverkare gjorde mer nytta med de två öron som hen hade fått än den mun som oftast också fanns tillgänglig. Det tydligaste och säkraste sättet ändå som man kunde skilja en vanlig passagerare från en nätverkande passagerare var ändå den BNI-badge som alla hade tagit på sig. Normalt på sin högra sida. Det fanns en viss logik i det.
Jag kastade mig in i relations-byggar-processen som nätverkandet handlade om. Det gällde ju verkligen att byta så mycket som möjligt, för att relationstrådarna skulle få lite fäste. Kanske kunde de nångång i framtiden blie n plattform för något helt nytt som jag ännu inte förstod. Med framtiden visste man aldrig. Det visste man helt säkert. Detta steg var speed-dating. Under arton minuter var det tänkt att man skulle skapa en framtida möjlighet.
Under det dygnet fick jag flera nya kontakter som kanske skulle vara till nytta för mitt projekt Sex heta röda. Det var regissörer, filmare, coacher, entreprenörer, revisorer, bokhandlare och jurister. Hur som helst så var det spännande att möta dessa nya människor.
Dessutom sålde jag arton böcker. Det är inte fy skam.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Sex heta Röda - Webshop
e-Bok
www.lajoanis.se
================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar