Jag har skrivit mycket genom åren. Det mesta har varit offerter med erbjudanden om leveranser av abstrakta produkter till olika kunder. Ju mer obegripligt abstrakt produkten varit, desto viktigare har det varit att skriva kort, koncist och gärna i punktform. Om det inte har varit offerter så kanske jag fått en möjlighet att förlusta mig med fördjupade tekniska rapporter som både varit ämnade att ge en lättuggad översikt med en fyllig och lättbegriplig sammanfattning som kombinerats med analytiska detaljer på den finaste nivån man kan tänka sig.
När jag för fem år sedan fick frågan om jag ville skriva några krönikor i Kiruna Annonsblad tackade jag självklart Ja. Det var ju som att få en värdefull fångst från möjligheternas ström. Jag lovade att skriva var fjortonde dag. Det gör jag än. Uppfyller mitt löfte. För mig är det ett rent nöje. Det bästa med att skriva är när någon hör av sig där de inte tycker som jag, tycker som jag, blivt glada, ledsna, arga eller väljer att sprida det jag skrivit till sina vänner och kanske i andra forum. Det sämsta är när få läser det jag skrivit och när de som läser verkar likgiltiga. Däremot är det idag en höjdpunkt varje gång när jag börjar att skriva en ny krönika, även om det bara tar tio till femton minuter.
Därför var det givet att jag i samband med boksläppet också skulle starta en blogg bara för att skriva om hur det var att skriva boken Sex heta röda hjortron. Kanske skulle någon inspireras av något jag skriver? Jag kan ju bara hoppas det!
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar