När jag låt mitt huvud falla mot den låga kanten av den gamla soffan och sträckte ut min kropp till sin fulla, men korta längd, kände jag hur den verkliga verkligheten slutade och mina drömmar tog vid. Jag förstod även i drömmen att jag var trött efter dagens golfande i kombination med alla de intryck och givetvis också de uttryck som jag utsatts för samtidigt som jag utsatt andra människor under dagen. Mitt i allt detta levde tanketrådarna i boken som i vissa fall var helt omlindade runt om varandra. Jag insåg att jag hade tre världar. Min verkliga värld, min drömvärld och mina bokvärld. Sakta men säkert som min drömvärld vid. Jag drömde om boken.
Jag kände hur mina tankar flöt ihop medan min hjärna dåsade till, samtidigt som drömmarna tog vid och blev mer svårtolkade, medan motorns brummande ljud spelades upp som en skön bakgrund. I drömmen såg jag hur Eero med sin stånkande Bolinder-Munktell, Lisa med sin gula, sura, gamla Volvo med det suspekta namnet Julius Hector och Torsten med sin svarta lastbil med sina gul-röda eldsflammor på sidorna stod sida vid sida och varvade upp sina olika motorer till bristningsgränsen. Jag såg hur de sedan som på en given signal släppte lös krafterna, när startskottet ljöd. Jag log i sömnens värld när jag såg hur Eero med sin långsamma stånkande traktor korsade mållinjen först efter att Lisas motor hade stulits under loppet av smarta skurkar, som hon omedelbart sprungit efter. Torsten, som länge ledde loppet, svängde av mot Nilles bar, för att äta sin hamburgertallrik innan han skulle ta den sista etappen in mot målsnöret. Torsten blev god tvåa, endast slagen av Eero med en sekund.
====================================================================Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
====================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar