Jag kände hur yvigt jag svettades. Det var absolut inte på
grund av att temperaturen i rummet var onormalt hög, utan mer orsakat av att
mina tankar snurrade runt i flera samtidiga plan. Både för mig och för alla a utomstående
betraktare var tankarna virade runt varandra i en sådan omfattning, så det
omöjligt gick att begripa vilka tanketrådar som tillhörde vilka tankar. Jag var
lika övertygad om att tankarna hade känt sig smått förnärmade om de ens anat
hur jag själv tänkte om mina egna tankar.
Jag såg min hand torka svettdropparna från tangentbordet.
Det var bara en försiktighetsåtgärd eftersom jag bara hade en dator med mig
till denna avlägsna plats. Avlägsen plats? Som vanligt var det ju avlägsenhet
bara ett relativt begrepp i jämförelse med den plats som var min nollpunkt. Jag
kanske helt enkelt skulle utgå från Sevilla i mina tankar? Då kanske jag rent
av vore nära?
Lika intensivt, som allt bara rasat över mig och runnit ut i
form av ord som kanske skulle bli en bok jag kanske kunde både kalla min och
vara stolt över, lika lugnt blev det när allt upphörde. När tankarna stannade
av. Jag såg bilden av en sjukhussäng med en äldre man som låg och väntade på
att döden skulle lätta hans liv. Jag såg hjärtat slå någorlunda regelbundet i
en liten display som visade varje hjärtslag. Jag hörde hur det pipande ljudet
övergick från ett kort återkommande pip i takt med hjärtats livsuppehållande
slag, till ett långdraget ylande. Displayen visade samtidigt ett streck som
inte längre pulserade. Hjärtat hade stannat. Mina tankar verkade inte tänka
något.
Jag gjorde i ordning av lunch av de godsaker jag handlat i
den Coop Forum liknande spanska affären. Lite pasta och en enkel sås på lite
lök, torkad skinka, som hängt i klasar från taket och några tomater. Samtidigt
som jag åt under tystnad försökte jag analysera vad jag egentligen hade
skrivit. Egentligen så var det ju ingenting. Inget av värde i alla fall. Jag
förstod inte vart orden skulle ta mig, men en sak förstod jag. Jag kände mig
inte speciellt nöjd. Känslan var i det närmaste obehaglig.
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus
Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det.
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar