torsdag 2 oktober 2014

Känslan var obehaglig. (del 8)



Jag kände hur yvigt jag svettades. Det var absolut inte på grund av att temperaturen i rummet var onormalt hög, utan mer orsakat av att mina tankar snurrade runt i flera samtidiga plan. Både för mig och för alla a utomstående betraktare var tankarna virade runt varandra i en sådan omfattning, så det omöjligt gick att begripa vilka tanketrådar som tillhörde vilka tankar. Jag var lika övertygad om att tankarna hade känt sig smått förnärmade om de ens anat hur jag själv tänkte om mina egna tankar.
Jag såg min hand torka svettdropparna från tangentbordet. Det var bara en försiktighetsåtgärd eftersom jag bara hade en dator med mig till denna avlägsna plats. Avlägsen plats? Som vanligt var det ju avlägsenhet bara ett relativt begrepp i jämförelse med den plats som var min nollpunkt. Jag kanske helt enkelt skulle utgå från Sevilla i mina tankar? Då kanske jag rent av vore nära?

Lika intensivt, som allt bara rasat över mig och runnit ut i form av ord som kanske skulle bli en bok jag kanske kunde både kalla min och vara stolt över, lika lugnt blev det när allt upphörde. När tankarna stannade av. Jag såg bilden av en sjukhussäng med en äldre man som låg och väntade på att döden skulle lätta hans liv. Jag såg hjärtat slå någorlunda regelbundet i en liten display som visade varje hjärtslag. Jag hörde hur det pipande ljudet övergick från ett kort återkommande pip i takt med hjärtats livsuppehållande slag, till ett långdraget ylande. Displayen visade samtidigt ett streck som inte längre pulserade. Hjärtat hade stannat. Mina tankar verkade inte tänka något.


Jag gjorde i ordning av lunch av de godsaker jag handlat i den Coop Forum liknande spanska affären. Lite pasta och en enkel sås på lite lök, torkad skinka, som hängt i klasar från taket och några tomater. Samtidigt som jag åt under tystnad försökte jag analysera vad jag egentligen hade skrivit. Egentligen så var det ju ingenting. Inget av värde i alla fall. Jag förstod inte vart orden skulle ta mig, men en sak förstod jag. Jag kände mig inte speciellt nöjd. Känslan var i det närmaste obehaglig.

Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus


Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

blogglista.se Litteratur Litteratur bloggar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar