Jag läser och läser men förstår nada....(del 7)

Mina ögon tar in strömmen av bokstäver som processas av min hjärna. Det som känns märkligt är att det måste vara samma hjärna som skapar strömmen av bokstäver som faktiskt tolkar dem och visar filmen i drömlika sekvenser inuti mig.
Jag noterar hur strömmen skapar kedja av händelser som levereras inlindade i små silkespaket med en insida av mjukaste bomull. Det verkar vara ett effektivt skydd av det bräckliga innehållet. Men det märkligaste är ändå, att min hjärna nyfiket och lite förvånat låter sig påverkas av texten, den själv, nästan momentant, skapar. Mitt i allt detta funderar jag vidare kring detta fenomen medan fingrarna trycker ut ord efter ord, samtidigt som ögonen slukar dessa med hull och hår och visar fortsättningen av den drömlika filmen inuti mig.

Första kapitlet heter Innan. Handlingen utspelar sig på en okänd plats innan något av det som skall hända ännu har hänt. Vallesi som är bokens tänkare tar viktiga beslut, som kommer att påverka hela hans fortsatta liv. Det är inget som han ännu vet om eller ens kan ana. Han gör som man ofta borde göra. Känner efter och handlar sedan.

Det andra kapitlet utspelar sig direkt efter att det som kommer att hända redan har hänt. Lite dagen-efter-känsla men på något sätt en ändå en ganska god typ av dagen-efter-känsla.

Vallesi presenterar sig för första gången i boken på detta sätt:

Mitt namn är det ovanliga, Vallesi Ikavaara. Det är ett namn, som oftast gett mig fördelar i livet, även om de flesta som mött mig för första gången, blivit tvungna att be mig upprepa mitt namn, generande många gånger innan det fastnade, i deras normalt sett, så högpresterande hjärnor. En sak var för mig helt klar. Mitt namn glömde de inte bort i första taget, om de väl en gång lärt sig det. Visst kunde det från tid till annan leda till en del säregna felstavningar, även om jag både via telefon och i det verkliga livet fått bokstavera namnet från start till slut. Denna namn-i-håg-komnings-stavnings-procedur har varit vanligt, oavsett om jag befunnit mig i Sverige eller i något annat av de femtiotre länder, jag har besökt under mitt fyrtioåriga liv. Ibland har jag funderat över vad mina föräldrar tänkte på, när de hittade och valde detta kreativa namn, bland alla de vanliga och helt normala namn som funnits som fullgoda alternativ. 

Jag förstår av det jag redan sett av filmen som spelas upp under ordens starka inflytande att Vallesi och Nila tydligen är ett par.  I övrigt förstår jag jag nada.

Jag kan bara hoppas på att allt reder ut sig tänker jag medan fingrarna oförtrutet fortsätter med sitt envisa hackande på tangenterna, medan solen stiger upp mot skyn utanför mitt lägenhetsfönster, där jag sitter helt ensam i Spanien.


Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.