Tee off. (del 9)

Efter att maten sjunkit ner i min kropp så svidade jag om. Shortsen och t-shirten byttes mot en färgglad pikétröja och ett par byxor i en blå färg som matchade den färgglada pikén. En pikétröja är egentligen bara en t-shirt som kostar mycket mer. Det som är extra är bara en liten skjortkrage, som någon golfare från en historisk tid hade bestämt att golfen bara blev bättre med krage. Inte för att jag kunde förstå varför men en pikétröja bar jag nästan alltid när jag spelade golf. Modernare tankar kring kläder och prestation hade även nått den konservativa sporten golf. Istället för pikén kunde man även inom golfen välja att bära kompressionskläder närmast kroppen. Enligt de som visste allt om biomekanik inom idrott så skulle de klädesplaggen öka prestationsförmågan, även inom golf. Jag, som inte vågade lämna golfens historia, men som samtidigt trodde på golfens framtid, valde ju både ock. Först den svarta och obehagligt tajta kompressionströjan. Sedan pikén. Nu var jag redo att möta både golfbanan och de människor som skulle spela i min boll.

Golfklubben kunde erbjuda två artonhåls banor, norra banan respektive södra banan. Just denna dag skulle jag tydligen spela den norra banan. Jag hoppade över uppvärmningen eftersom jag var lite sen och styrde mina steg mot första tee på den norra banan. Efter en kort promenad så var jag framme. På tee stod en herre som såg ut att vara några år äldre än mig. Enligt de rykten som jag hört var denne man från Norge. Han hade redan varit här i tre veckor och spelat golf nästintill varje dag. Hans namn var Harald. Jag sträckte fram min högra hand som ett tecken på att jag kom i fred och inte ville honom något ont. Han gjorde likadant och log. Jag log tillbaka. En känsla av lycka for rakt genom mig.

Plötsligt var de förvirrade tankarna glömda. Svettdropparna var ett mina blott. Hela känslan av obehag hade lämnat hela min kropp och ersatts med välbefinnande. Jag hörde det välkända, gälla, klickande ljudet från en Cobra S3 och såg hur Haralds boll flög ut mot fairway med en hög fart i en hög parabel över marken. Det bubblade lätt i magen när jag ställde mig bakom bollen och svingade förvånansvärt lugnt för att vara det första slaget på denna bokskrivarturné.

Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
e-Bok
Bok-Bok direkt från författaren
Bok från bokus

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.