Jag är gammal nog och erfaren nog att inse att skuld och skam är starka negativa krafter som vi människor alltid omger oss med. Ändå kan jag bli överraskad av att skamkänslan knackar på dörren när jag ser mejlet som tittade in i min mejlbox igår. Albert Bonniers förlag hade mejlat. Det är mitt tredje mejl från de stora förlagen. Jag förstår redan innan jag öppnar detta mejl att jag återigen blivit refuserad. Den enda lilla förstående tanken öppnar dörren när skammen knackar på. Just du i den sekunden ångrar jag mig djupt att jag överhuvudtaget skrev boken som förstå-sig-påarna inte verkar tycka om alls. Varför utsatte jag mig för detta? Hur kunde jag tro att något förlag med lite muskler ens skulle överväga att välja att marknadsföra den färgglada men något bångstyriga boken Sex heta röda hjortron?
Skulden passar också på att hälsa på. Varför väljer jag att slösa med någon annan människas viktiga tid? Vad trodde jag egentligen? Att jag skulle tilldelas August-priset?
Förlåt Albert Bonnier. Förlåt Rebecka Cronsten. Jag har läst ditt mejl nu. Den var klar och koncis utan att för den skulle säga något annat än nej tack.
Albert Bonniers bokförlag är Sveriges största. De ger ut cirka två böcker i veckan under hela året, så jag förstår att min bok inte var viktig. Jag ber så mycket om ursäkt av er alla sextio som jobbar på förlaget, för att jag upptog er viktiga tid.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar