Intervjun som frilansaren Mirjam genomförde i måndags innan föreläsningen i Sollentuna kom i tryck under rubriken "Livet är spräckligt i alla färger". Det är intressant att se hur skickligt hon kunde komprimera mängder av detaljinformation jag fullkomligt välde över henne under vårt intensiva möte mitt ute i det gröna betonggettot i Infracity. Om du är sugen på att läsa artikeln i sin helhet hittar du den här. Kolla in sidan 18.
Själva föreläsningen löpte på bra. Deltagarna i den rätt blandade gruppen var i åldrarna tjugotvå till åttiotre. Jag uppskattade den allsidiga blandningen av människor. Några av dessa hade en Norrbottnisk bakgrund. En del av dem hade vuxit upp i Tornedalen. Man kan ju undra om de kom att lyssna på grund av en inre hemlängtan eller bara tyckte det var skönt att se en riktig knappsu från hjärtat av Tornedalen utklädd till en syrlig apelsin?
En av alla de som lyssnade kände faktiskt en kvinna som hade sitt ursprung i Aareavaara. Kvinnans namn var Carina. En av mina bästa vänner även om vi inte umgås så ofta. Hon är en av människorna som jag träffat i livet som jag tycker väldigt mycket om. När han berättade om hans brors fru log jag bara och lät mina tankar ta ett skutt tillbaks i livet.
Jag tacka högtidligen Rose-Marie på Sollentuna bibliotek för den möjlighet som jag fått och vill att ni ska veta att jag finns på andra sidan ett mejl om ni behöver min hjälp i framtiden.
Bilden är tagen efter att våra förberedelser var klara.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar