Den sextonde november tjugohundra fjorton steg Maria Fjellborg in i Ljuspunkters lokaler i Kiruna. Hon är en normalt härlig människa att vara omkring. Det brukar vara skrattet som klingar mellan de snabba översmarta kommentarerna hon brukar skjuta ut med en sådan snabbhet så att omgivningen behöver betänketid.Nu såg jag inte mycket av hennes normala jag. Hon såg verkligen bara laddad ut. Laddad inför den uppgift som komma skulle. Det kändes som om hon på något sätt gått in i sig själv inför sin kommande prestation. Jag hade inget problem alls att förstå hennes inställning till den uppgift hon själv hade bett om.
Jag log och visade hennes hennes plats som var mitt emot min. Hon nickade bara med en beslutsam min när jag förklarade hur inspelningen skulle gå till och verkade med fokuserad på att äntligen få starta. En lätt irritation kunde jag ana. Jag var tydligen inte snabb nog.
Maria hade fått i uppgift att läsa kapitlet som handlade om Eva och hennes väg i livet fram till middagsbordet. Till hennes historia serverades osten med det böljande amarone vinet med det märkliga namnet Ferragu. Historien om Eva berättar om ett liv där de allra flesta hade gett upp, men inte Eva. Hon verkade ta sina små framgångar och stora motgångar med samma inställning till livet. En del skulle säga att inställningen handlade om likgiltighet, andra skulle säga att hon bara såg sitt liv i ett realistiskt perspektiv medan hon jagade sina lyckopiller precis som alla vi andra.
Maria läser om Eva som om det var Eva själv som berättat. Lyssna så förstår du.
Tack du fantastiska Maria.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar