Mariell på www.fickla.se vrider och vänder på mitt kommande färgglada omslag. Röd ton. Gul ton. Alla färger ska vara med. En regnbåge som exploderar till en himmel av olikformade olikheter i alldeles helt egna färger. Hon jobbar natt. Jag jobbar dag. Vi möts över digitala medier på kvällskvisten när jag är på våg att varva ner medan hon är på väg att varva upp. Ett dynamsikt arbete där hon utmanar mig precis som hon gjort sedan början av sjuttiotalet. Vi är nog en ganska dynamisk duo.
Samtidigt som detta pågår för jag samtal med min hemmaboende konstnär, Lars. Samtal som jag fört under hela vårvintern. Jag vill att han ska konstnära fram mina karaktärer som naiva teckningar där karaktärernas inneboende sinne mejslas ut med en penna på ett papper. Jag klipper ut både fysiska och mentala texter om mina karaktärer.
Den ofrivillige konstnären nonschalerar mig. Ler lite lurigt när jag försöker bestämma som den förälder jag är. Tittar åt annat håll när jag försöker köpa konstnärstjänsten. Klappar mig förstående på axeln när jag tafatt försöker med vanliga hot att kidnappa sådant som den ofrivillige konstnären värderar högt. Han vill verkligen inte. Jag får helt enkelt vänta.
När omslaget nästan är klart så visar den ofrivillige konstnären förbarmande över mig. Jag tror att han blivit imponerad av min enorma envishet och min målmedvetenhet att verkligen bli klar med detta omslag. Han producerar alla bilder på trettio minuter. Att den vinröda volvon Julius Hector blir en gul volvo för jag acceptera som den ofrivillige konstnärens frihet att välja färg. Jag inser att den gula färgen är finare.
Omslaget är klart. Äntligen. Nu är det bara den slutliga korrekturen som behöver planeras.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar