Den långe mannen som jag träffar på ett av alla nätverksmöten jag varit med på heter Anders. Han är alltid glad och tillmötesgående. Man kan inte tro att han är en säljare, men det är han. Slipad och skicklig. Han är inte lurig utan är bara helt på riktigt. Han jobbar med trycksaker på Lulegrafiska. Jag gillar honom, skarpt. När man träffar såna som han, förstår man varför man själv sedan länge jobbar aktivt i nätverksform. Det är stort att känna att man kan få hjälp av sin omgivning. Det är ändå större att känna att man kan hjälpa andra. Man, i alla fall jag känner mig väldigt förmögen av att kunna göra det.
Anders ler. Han har just accepterat min snäva tidplan. Om jag skickar in min bok i PDF format på måndag garanterar han att jag har en provutskrift utskickat till alla mina korrekturläsare senast torsdag. Med ett leende. Det är där jag tappar tråden. Varför ett leende?
Om mina korrekturläsare kan utföra sin korekturella bragd mellan torsdag och söndag så har jag tre dagar på mig fram till onsdagen veckan därpå att göra de eventuella småjusteringarna som behövs. Det borde ju gå?
Anders bara ler. Han vet eller förstår något jag inte förstår.
Korrekturen skall genomföras under midsommarhelgen. Frågan är om mina vänner kan ställa upp?
Jag ringer till Lotta. Hon svarar JAAA!
Jag ringer till Robert. Han svarar JAAA!
Jag ringer till Inga-Lill. Hon svarar JAAA!
Jag ringer till Anna. Hon svarar JAAA!
Den femte korrekturläsaren är jag själv.
Vi är galna hela bunten. Jag är berusad med kraften i att göra något klart. Vad de andra berusat sig på eller varför de är galna vet jag inte. De kanske bara är det?
Jag läser för första gången min bok från pärm till pärm. Jag blir förundrad och besviken. Vissa av delarna i boken är excellenta. Galet bra. Det är som om jag inte skrivit det själv. Andra delar borde bara körts in i en papperstugg eller inte skrivits alls. Ojämn kvalitet. Jag känner mig rädd. Vilka kommer att skratta åt mina tafatta försök att ge ut en bok? Vad kommer de att säga när de ser alla stavfel? Alla ord som är för mycket? Alla komma tecken som vara slängts ut som en hagelskur i de många och långa meningar med alldeles för många ord. Meningar som är obegripliga men lockande. Eller vad kommer de att säga om alla ord som saknas. Samtidigt vet jag att det är ett korrektur som ännu ska rättas. Jag förstår att jag aldrig nånsin kommer att hitta och justera alla fel som jag gjort. Men måste jag det? Jag har ju levt över femtio år med mina fel och brister. Det har ju funkat hyfsat. Varför måste min bok vara så perfekt? Är det verkligen jag? Jag är full av klurigheter, full av underfundigheter, full av känslor, full av färdigtänkta tankar som jag kan förklara så att du som lyssnar tänker egna tankar istället för mina färdiga. Jag är också full av ofullkomligheter, full av fel och tillkortakommanden och är ju inte helt perfekt på något sätt. Jag är som jag är. Min bok får vara som min bok är. Om någon ska skämmas för min bok så är det min bok. Inte jag. Så tänker jag.
Jag blev klar med mitt eget korrektur på midsommardagen. Det är inte några evenetuella småfel längre. Det är massvis med fel och brister. Jag agnar tre dygn till att plåstra om och försöka spjälka min sargade bok, trots att jag bestämt mig för att den får lov att bli vuxen innan den ens blivit född. Tre hundra två sidor rättningar är genomförda. Nå uterstod bara två dygn och ytterligare ett tusentvåhundraåtta sidor med de överigas korrektur. Jag öppnar snabbt och ser alla prydliga markeringar. Sida upp och sida ner. Mina vnner har varit grundliga. Ingen hade hittat alla fel. Efter ytterligare två dygn stod ögonen åt olika håll och jag var trött. Trött på fel. Nu förstod jag vad Anders log åt tidigare. Han förstod att det inte var han som skulle ha det kärvt att klara min tidplan. Han visste att det var jag.
Nu var det bara att vänta. Den fjortonde juli skulle det komma ett hundra böcker till Järvsöbaden i hälsingland. Det var där vi skulle träffas på riktigt. Jag och min nyfödde.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar