Feta plånböcker luktar inte illa! (del 45)

Segerns sötma vilade tung i min mun. Även om segern inte berodde på att det var jag som spelat bra i den hårda vinden, utan snarare på att alla andra spelat sämre, så smakade den starka kraftfulla sötman sötare än den sötaste honung. Det var som om mitt sinne inte längre kunde skilja på att bara vara och vara vinnare. Jag ville egentligen inte alls känna mig som en vinnare, men min kropp verkade inte vilja något hellre. Intellektuellt förstod jag att det rådde en kraftfull kemisk obalans i min kropp som tids nog skulle gå över. Det gällde verkligen att ha tålamod tills  att denna kemiska rusning genom kroppen hade strömmat förbi.

Efter prisutdelningen tackade jag för mig och återvände till mitt lilla lyhörda krypin och trollade fram en enkel middag. Sötman ebbade ut i kroppen i takt med att maten gjorde sitt inträde. Lugnet följde som ett släptåg. Mina tankar återvände till Eva. Stackars Eva. Vilken start på livet. Min nyfikenhet bubblade upp vid tanken på att få den resterande historien om hur Eva tog sig från Lettland till den förfallna norrbottensgården i Aareavaara.

Jag öppnade datorn och sökte upp den plats där jag slutat innan lunch. Markören blinkade. Mina fingrar dansade igång bland tangenterna på tangentbordet. Orden dök upp. Det gick alldeles för långsamt trots att fingrarna åstadkom det rytmiskt knattrande mjuka ljudet av de tangenter som i ordning, trycktes ner.

Jag valde det som jag tyckte verkade minst dåligt. Jag valde eskortklubben. Jag tänkte att om man jobbar på en klubb med fina kläder, kommer kunderna nytvättade och uppklädda. De kanske skulle lukta lite mindre då. Under den första dagen på klubben blev jag presenterad för min övervakare. Han var stor, stark och mörkhårig. Jag såg på golvet medan jag neg och sa mitt namn. Leida. Hans stora hand greppade tag om min vänstra axel, med ett mjukt men fast grepp. Zikas. Zikas uppgift var att skydda mig eller som jag förstod det efteråt, skydda Aijas investering. Han jobbade för Aija, liksom jag jobbade för Aija. Det var han som gav mig mitt namn. Eva. Det var han som tog de pengar som jag drog in från de kunder som besökte klubben. 

Det tog inte lång tid för mig att komma in i rutinerna. Jag steg upp sent på eftermiddagen. Jag tvättade mig ordentligt innan vi streetwalkers åt en gemensam liten frukost och skvallrade om gårdagskvällens och nattens händelser. I början tyckte jag att historierna oftast var hemska, även om någon då och då berättade om kunder som bara satt och såg in i väggen och pratade. De behövde bara en vän. Någon att prata med. De historierna var sorgliga. De männen kunde verkligen inte ha ett gott liv att leva.
Vi drog oss in i vårt omklädningsrum. In i vår loge. Vi sminkade oss. Vi stajlade vårt hår. Vi bättrade på färgen på våra naglar. Vi tog på oss våra arbetskläder. Det var vackra, spetsprydda underkläder och vackra klänningar i starka kulörer. 

Zikas beskyddade mig. Hela tiden. När klubben öppnade var det vår uppgift att se till att kunderna var nöjda. Vi skulle röra oss i lokalen och se till att kunderna bjöd oss på lite av den dyraste ryska Champanskajan. Kunderna var oftast ryssar. Men vi hade alla nationaliteter. Det var skandinaver och finnar. Det var tyskar och polacker. Det var engelsmän och ester. Det var alla. 

Den andra uppgiften vi kunde få var att uppträda. Att dansa på den lilla scenen mitt på golvet, mitt i rummet. Att sakta, inför blickarna på de svettiga, feta männen med de tunga plånböckerna, dansa så lockande och med en sådan närvaro, att varje unik kund kände att jag bara dansade just för honom. Jag var duktig och lärde mig mer varje dag. 

Den tredje uppgiften var att ställa oss i en streetwalker-rad, så att de svettiga, feta männen med sina tunga plånböcker fick välja sin eskortdam för kvällen och natten. Den tyngsta plånboken valde alltid först. Det gällde att bli vald först. Det gällde att vara nära den tyngsta plånboken. Det kändes gott att bli vald först. Det kändes gott att få bra betalt av någon som bara var svettig och fet och inte luktade alltför illa. 

Under det första halvåret fick jag själv inte behålla några pengar alls. Zikas tog allt. Han sa att jag var skyldig Aija. Att Aija behövde pengarna. När jag blev mer erfaren krävde jag att få egna pengar. Av de sjutusen, som jag tog in en bra kväll fick jag femhundra. Det var mer pengar än jag någonsin haft tidigare. Det var gott att ha pengar.

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.