- What are you doing with your laptop?
Frågan kom från en man vid bordet bredvid mitt. Jag såg upp och såg in i de blåa ögonen av en tydligt nyinkommen gäst från brittiska öarna. En typisk Londonbo, tänkte jag innan jag svarade honom med en lugn och sansad röst.
- I'm working.
Jag såg att orsaken till hans fråga var att han var uttråkad av sällskapet som hans kvinnliga resesällskap utgjorde. De båda britterna var jämnåriga och såg ut att ha klätt sig i utgråade kläder för att inte synas av de människor de mötte. Kvinnan såg ner i en modeblaska med en uttråkad min. Han såg rakt mot mig med en ny fråga som tydligen brände på tungan.
- What do you do for a living?
Jag log och mötte hans blick och uttryckte mig kort för att slippa rulla ut min hackande engelska.
- I'm only working for fun.
Den leende britten insåg att jag inte skulle fördjupa mig i en dialog med honom. Trots det verkade inget kunna stoppa honom.
- What are writing?
Jag såg upp på honom igen och svarade kort och avsnoppande.
- A book.
De korta orden som jag kastat mot honom fick hela hans karaktär att blomma ut till sin fulla elegans. Nu fanns inget som kunde hindra honom. Jag insåg inte mitt misstag förrän det var alldeles försent. Det visade sig att han var mer än lovligt intresserad av böcker och skrivande.
Tre timmar senare hade vi pratat om de flesta av alla detaljer kring innehållet i min blivande bok. Jag försökte verkligen att förklara för den blå-ögde engelsmannen om Jon-Anders funderingar över livet och hans slutord när han tackade för sig. Jag vet dock inte om min översättning gjorde sig helt förstådd. Oavsett det, så hade Jon-Anders helt rätt. Man kan faktiskt aldrig fly i från sig själv.
Jag kan tycka att min enkla historia egentligen bara handlar om en enda sak:
- Att du aldrig kan fly ifrån dig själv.
Du kan aldrig lämna din värld, eftersom hur du än gör så spelar du själv huvudrollen i filmen om livet. Du kan självklart träffa nya människor. Du kan lika självklart besöka nya platser. Du kan också lära dig nya saker på olika sätt. Det kan vara nya saker som du aldrig gjort tidigare, nya saker som du gör på sätt du redan kände till eller nya sätt att göra gamla saker. Men du kan aldrig bli en ny människa. Du får faktiskt dras med dig själv oavsett vad du tycker om det. Därför måste du först av allt acceptera att det är ett faktum.
När du har gjort det kan du självklart söka det okända, som jag gjorde, för att lära dig mer. Men det är en obarmhärtig vågskål. Söker du det okända i söder, missar du det okända i norr. Var du än bor är livet för kort för att hinna med att lära dig allt. Var du än är, lär du dig alltid nya saker och var du än är, upplever du alltid nya saker. Först upplever du de stora självklara sakerna. Sedan de små som du aldrig kan uppleva innan du känner till de stora.
Väljer du att uppleva de stora sakerna i söder så väljer du samtidigt att inte uppleva de små sakerna i norr. Du kan aldrig få allt. Det finns alltid något du missar. Hur du än gör. Skall du kunna vara lycklig och njuta av ditt eget liv måste du välja och acceptera att du ständigt misslyckas med något.
Du kan aldrig fly i från dig själv.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar