När man tittar i backspegeln är det helt självklart att jag inte kunde använda vardagsrumsgolvet framför familje-TVn som lager plats trots att platsen var platt, torr och varm. Precis lika självklart som att snön inte smälter när den är minus tjugofem grader utomhus. Lösningen blev istället att kontakta Peter Larsson och hans företag Logistikpartner i Norr, ett företag som specialiserat sig på att leverera när andra bara står och tittar på. Jag kände mig nöjd. Nöjd att jag var omgiven av människor som ville mig väl. Av vänner.
Nu visste jag att jag skulle klara av att vara klar till mitt magiska datum.
En månad förflöt och det blev hastigt och lustigt februari. Lustigt eftersom jag redan för länge sedan bokat in en golfträningsläger i Belek, Turkiet med två av mina tokiga vänner, som deltid var heltids engagerade på klubbor och bollar av golfkaraktär. Det var Erland, som också besökt mig i spanien, och herr Kallok. Två härligt tokigt, galna människor med en onormalt hög intelligenskvot. Näst intill surrealistisk kombination av oförenliga egenskaper.
Bra med långa flygtider tänkte jag. Då finns det tid och utrymme att slå upp min en månad gamla skapelse och skriva om den kortfattade, men hemska historien om Gunvor och hur hon förlorade allt. Tid att lägga in fler detaljer. Att ta bort det kortfattade och lägga in en större dynamik som kunde beskriva Gunvor och hennes liv på ett bättre sätt. Att ge henne mer rättvisa utan att för den skull göra det mer obegripligt.
================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
Filmen om att skriva en bok!================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar