Jag satt ensam vid barbordet med en kall, immig ljus öl framför mig. Jag hade förtjänat den efter timmar ute i december solen. Mina tankar for till min bok och mina karaktärer. Mina älskade karaktärer.
Mitt i alla känslomässigt omrörande historier i boken kommer Jon-Anders in. Jon-Anders är en målstyrd, driven ung man som inte gärna vill följa de spår och stigar som andra omkring honom pekat ut. Han går sin egen väg i sökandet efter livet. Jag inser direkt att han inte inser att han lämnar ett liv för att söka efter ett annat. Kanske ett bättre. Kanske ett sämre. Jon-Anders är en sökare som vill undersöka och prova sin egen idé så långt det är möjligt.
Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel? Varför ska man välja vad man skall göra i livet? Varför har man skyldigheter för att balansera upp alla rättigheter.
På sin väg hittar han olika människor som lär honom det som är viktigt att veta och det som är viktigt att känna. Han träffar Torsten som är en lastbilschaufför men visar sig vara en mångsysslare som kan stoltsera med fem guldmedaljer i under liga sporter. Av Torsten lär sig Jon-Anders att inget som ännu inte är gjort är omöjligt. Eftersom det ogjorda alltid ligger i framtiden och att ordet omöjligt bara är en nu- och dåtidsklyscha, saknas den helt i framtiden. Det har Torsten bevisat för sig själv och för andra. Men han har ändå valt att köra lastbil. Allt annat som han har gjort har gett honom både stjärnstatus och mer betalt. Torsten har insett att det inte är det som är viktigt. Han måste göra det som gör honom lycklig. Inte det andra vill att han ska göra. Det är hans skyldighet mot livet.
Vad är min skyldighet i livet? tänkte jag och reste mig upp mot en middag i ensamhet.
====================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:
====================================================================
Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar