När någon tycker något. (del 58)

Jag lämnade över min inlaga i PDF format till min son Isak. Bokslukaren Isak som då var femton år gammal men klok som få. Han hade uppgiften i skolan att läsa och recensera en bok. Han tackade för möjlighten att kunna kombinera skoluppgiften med att samtidigt vara den första som läste den första versionen av Sex heta röda hjortron. Nu nästan ett år senare skrev han följande:

Redan långt innan jag fick uppdraget, eller snarare möjligheten, att läsa “Sex Heta Röda” så hade min nyfikenhet på boken triggats. Jag kommer ihåg när hela familjen var i Spanien och författaren pappa satt och knappade på sin dator. Då och då satt han dessutom och läste vissa avsnitt högt. Vissa av dem var roliga, andra sorgliga, ytterligare andra var spännande och de flesta var intressanta. När jag några månader senare blev erbjuden att läsa igenom boken för första gången så tog jag chansen. Jag läste absolut inte hela boken på en gång, till viss del på grund av mitt jobb som granskare av ord och formuleringar, men också för att det var en sådan sorts bok som jag lugnt ville absorbera och sakta tänka på. 

Att efter varje del av boken se vilka tankar just den delen gett en, och se var de tankarna skulle leda mig, var ett av de stora nöjena med att läsa boken. När jag till sist hade läst klart boken - pappa verkade nästan lite stressad över att jag tog så lång tid på mig - och iallafall funnit de flesta stavfel och grammatiska underligheterna som det oslipade verket innehöll, skrev jag en kort recension om boken som ett skolarbete (två flugor i en smäll tyckte jag). 

Där så skrev jag lite snabbt om vad som faktiskt händer i boken, om hur det är olika historier som alla har sitt eget att säga om hur människor är och kan vara. Jag prisade även de intressanta beskrivningarna 

I den inledande beskrivning skrev jag:

“Kortfattat så kan man säga att den här boken handlar om människor som berättar historier som handlar om människor som ibland berättar historier som handlar om människor”

Och avslutade gjorde jag med:

“Det som gör den här boken bra är de många intressanta lärorna om människan och hennes natur som författaren presenterar i ett gripande format med färgstarka karaktärer och inlevelsefulla beskrivningar”

Jag kunde se att mina klasskamrater hade svårt att dela in boken i något av de fack de vanligen delar in böcker i, med all rätt. Det är en väldigt speciell bok.

Hela min recension kan du läsa nedan:

Sex heta röda hjortron och kladdig vit grädde

Av Jonny Siikavaara

Kortfattat så kan man säga att  den här boken handlar om människor som berättar historier som handlar om människor som ibland berättar historier som handlar om människor.

Ska man säga lite mer så är det en samling på sex personer som träffas över en middag och berättar sina livs historier. Historierna är sorgsna, glada, spännande, förfärliga och hjärtgripande och de har alla något att säga om människan. Huvudkaraktären i boken heter Vallesi. Han tar kontakt med några gamla vänner och bjuder in dem att äta mat och berätta om sina liv.

Boken utspelar sig på en gammal övergiven gård i Tornedalen, som Vallesi växte upp i. Här är beskrivningen av gårdens gamla bastu när Vallesi kommer dit:

“Det var rent utsagt skitigt. Längst till vänster stod en gammal vedeldad tvättkokare som under min tid använts för att värma varmvatten till bastun. Spindelnäten hängde ner från taket, dammet yrde runt när jag rörde mig försiktigt mellan laven och den vedeldade rostiga kaminen. Solen gjorde sitt yttersta för att försöka tränga in genom det fönster som vette mot söder, men utan att lyckas nämnvärt.”

Men de viktigaste och mest inlevelsefulla beskrivningarna är de som beskriver hur karaktärerna känner sig, till exempel:  

“Det kändes till och med bättre än de förväntansfulla och storslagna drömmar som jag burit på i mitt inre där det studsade som en stor skön dunfjäderboll i det finaste och luftigaste dunet man kan tänka sig. Drömmarna om paradiset hade varit som en medicin för kroppen och effektivt utrotat den iskalla sten av hårdaste flinta som tidigare legat som en klump i magen”

Att dela in den här boken i en enda genre känns omöjligt. De många berättelserna i boken har var för sig olika genrer och boken i sin helhet kan inte beskrivas som något annat än genre-överskridande. Boken börjar med en inledning och är därefter indelad i de olika maträtterna som karaktärerna äter under middagen. Under varje maträtt så berättas som regel en längre historia. Mellan historierna och maträtterna så får man följa det som händer under middagen.

Det som gör den här boken bra är de många intressanta lärorna om människan och hennes natur som författaren presenterar i ett gripande format med färgstarka karaktärer och inlevelsefulla beskrivningar.

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

 

Tvivelns väg no 6 (del 57)

Efter att ha lagt undan tankarna kring boken en hel månad började de sakta snurra igen. Tankarna var tvivlande. Mörka och tvivlande. Den sotsvarta färgen på tankarna färgade sakta men säkert alla bokstäver och ord tillsammans med det digitala pappret. 
Men Jonny! Varför har du skrivit en bok? Varför måste du framhäva dig? Du är väl ingen författare heller. 

På min högra axeln satt den lilla men övertygande lilla djuvul som stod för det tvivlande. Det som gjorde att jag såg hur alla människor omkring mig skulle skratta och peka finger långt innan de enda läst det jag skrivit. Efter att de tagit sig tid och läst igenom mina ord, mest med hänsyn till mig och vill för att de vara snälla, skulle de inte längre säga något. De skulle verkligen inte finnas något gott att säga. Människorna omkring mig var snälla. De skulle vara tysta så de inte behövde säga hur värdelös de berättelser och texter jag skrivit var. Några få skulle kasta ifrån sig ett uppmuntrande ord eller två. Jag förstod redan nu att det bara skulle vara en ren osanning, framställd av hänsyn och snällhet.

Den snälla djävulen på min vänstra axel pratade på mjukt och lugnt med en sammetslen röst. 

Men det kunde väl inte vara så farligt att de hittade texter som kanske inte var så mycket att ha. De kanske hittade något litet frö de kanske till och med skulle tycka mycket om? Tänk bara på dig själv. Du tror ju att det finns människor omkring dig som faktiskt tycker om dig. Inte för att du är utan fel och brister, utan tack vare att du har många. Det är kanske inte det som är det perfekta som skapar intrycket av det levande och verkliga.

Jag lyssnade och förstod. Både de två små djävlarna. De sa egentligen samma sak. Låt boken bli en bild av mig själv. Med sina fel och brister. Låt handlingen och fröna berättelsen vill leverera vara det viktiga. Jag var rädd att jag hade fel och skulle gå rakt in i ett misslyckande på min färd framåt i livet. Trots det ville jag fortsätta att försöka.

Jag utsåg den personen som skulle läsa min bok för den allra fösta gången, till och med för mig själv. Var så god. Läs. Recensera. Tänk efter. Berätta sen till mig vad du tyckte, du som är en riktig bokmal. Du som läser alla sorts böcker. It all your's Isak.


================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

 

Ett sista försök. (del 56)

Flyget lyfte med riktning Sverige och Arlanda.
Veckans träningsläger hade avslutats i en härlig treboll där mina kompisar herr Kallok och Erland deltagit med framgång. Golfmässigt hade hela veckan varit nästintill katastrofal. Jag fick den tveksamma äran att stapla nya förluster på gamla förluster. Dessutom hade vi tränat teknik som tokar. Det hade blivit för mycket. Även för mig. Även om jag hade förväntat att det skule bli mycket så hade det blivit för mycket.

På min högra sida satt herr Kallok. Han för ovanlighetens skull alldeles tyst. Jag öppnade min dator osh startade  word. När programmet som möjliggjorde mitt bok-skrivar-äventyr visade sitt digitala papper på min högupplösta skärm valde jag att öppna min inlaga till min kommande bok. Jag ville ge Gunvor en chans till. Jag kände hur inspirationen pyrde inom mig. Tankarna sjönk in i Gunvors minuter av sällsynt extrema upplevelser. Jag läste några rader för att komma i rätt mode. Tårarna svarade direkt genom tt kasta sig i deras normala bana nerför min kinder. Även om jag visste vad som skulle hända i nästa mening, i nästa stycke och på nästa sida så gjorde det ont. Jag kände Gunvors panik som hon hade blandat med en rädsla av stora mått. Hon hade dessutom låtit likgiltigheten inför väntan på sin egen död, flätats in i mängden av känslor. 

Herr Kallok läste obemärkligt mina bokstäver över min högra axel. Han nickade och log lite snett. Han såg tårarna.

Jag kände mig lättad. Jag visste nu att jag inte skulle kunna förändra något av det jag skrivit. Det var Gunvor som ville ha det precis så som det var. Det spelade ingen roll vad jag tyckte. Mitt sista försök att förändra handlingen var över. Jag kände mig som en vinnare, trots att mitt förändringsförsök inte gav den effekt som jag hade önskat när jag påbörjade detta för en vecka sedan. Jag var både nöjd och lättad.

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

 

Jag kan bara säga förlåt. (del 55)

Jag hittade min plats på planet som skulle ta mig till Turkiet. Rad 12, plats A.  På vänster sida precis bakom de obegripligt eftertraktade platserna vid nödutgången. Jag uppmärksammande hur den skickliga flygvärdinnan höll en snabbkurs med de medresenärer som satt på platserna framför mig. Kursen handlade om hur man öppnar en nödutgång och när. Jag nickade tyst. När var en viktig faktor. Jag höll verkligen med.

Jag blundade och väntade. Det fanns inte så mycket annat att göra. Herr Kallok saknades på planet. Jag var inte orolig. Han hade ju ringt och berättat att han försovit sig och missat flyget mellan Luleå och Arlanda. Hade allt gått som planerat så hade mitt flyg från Kiruna landat några minuter innan hans från Luleå. Det var ju Herr Kallok. Bara det sa att det alltid fanns en stor reell möjlighet att det inte skulle gå som planerat. Jag uppmärksammade att jag log medan jag tänkte tankarna om Herr Kallok. Platsen bredvid mig var tom.

Det var snart dags för take off. Skylten med den enkla uppmaningen att ta på säkerhetsbältet hade gjort sin obligatoriska vandring från att vara på till att slås av bara för att nästintill omedelbart slås på igen. Jag såg hur lampan först slogs av och sedan på med ett mjukt klingande ljud som förkunnade att det strax var dags för take off. Jag blundade medan planets motorer varvade upp. Tankarna fokuserades på Gunvor. Jag kände hur mycket jag kände när jag tänkte på henne. Intellektuellt visste jag ju att hon inte fanns, men känslorna som virvlade i min kropp kändes äkta. De sa att hon verkligen fanns i den verkliga verkligheten. Jag kände mig skyldig till att ha klippt upp hennes sorgliga livshändelse i amerikaniserade actionklipp. Jag behövde gottgöra henne för det.

Väl uppe i luften tog jag fram min lilla smidiga men oerhört kraftfulla portabla dator för att ge Gunvor det hon behövde för att inte vara arg på mig. Jag skrev. En timme förflöt. Tårarna droppade redan ner på min dator efter fem minuters skrivande. Omskrivande. Hennes öde var omtumlande, trots att jag redan visste om allt detta eftersom jag skrivit det i december tjugohundra tretton. Det hade ju bara gått två månader sedan dess.

Jag stannade upp och läste det jag skrivit. Två tusen nya ord. Jag värderade det jag läste. Mitt huvud skakade sakta medan jag långsamtinsåg att det jag skrivit beskrev en annan människa än den Gunvor jag skrivit om tidigare. Valen av ord hade ändrats. De värdeladdade mellanorden var kärleksfullare, intimare och långt mycket mer hjärtligare. Tänk om det var så att Gunvor är samma lika? Att det var jag som förändrats? Att min relation till min ihopfantiserade Stockholmskvinna var djupare, mer kärleksfull och mer älskvärd. 

Jag försökte komma ihåg hur det kändes när jag träffade Gunvor första gången. Det var då jag hade underat om hon var riktigt riktig. Full av fasader bara för att hon var så vansinnigt rädd att visa hennes riktiga inre jag. Jag kunde inte. Kunde verkligen inte längre se fasaderna längre. Jag såg bara en oerhört vacker kvinna med både en inneboende kraft som hon skickligt kombinerat med djärva drömmar som bara imponerade. Jag kände förälskelsen vrida om i mig som jag själv kunde vrida om en och annan disktrasa.

Jag förstod att uppgiften att rättfärdiga eller gottgöra henne var något som jag inte skulle klara av. Jag kunde inte radera det som varit. Vi fick lov att leva med det. Både jag och Gunvor. Allt jag kunde säga var förlåt.

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

 

Dags för omskrivning (del 54)

När man tittar i backspegeln är det helt självklart att jag inte kunde använda vardagsrumsgolvet framför familje-TVn som lager plats trots att platsen var platt, torr och varm. Precis lika självklart som att snön inte smälter när den är minus tjugofem grader utomhus. Lösningen blev istället att kontakta Peter Larsson och hans företag Logistikpartner i Norr, ett företag som specialiserat sig på att leverera när andra bara står och tittar på. Jag kände mig nöjd. Nöjd att jag var omgiven av människor som ville mig väl. Av vänner.
Nu visste jag att jag skulle klara av att vara klar till mitt magiska datum.

En månad förflöt och det blev hastigt och lustigt februari. Lustigt eftersom jag redan för länge sedan bokat in en golfträningsläger i Belek, Turkiet med två av mina tokiga vänner, som deltid var heltids engagerade på klubbor och bollar av golfkaraktär. Det var Erland, som också besökt mig i spanien, och herr Kallok. Två härligt tokigt, galna människor med en onormalt hög intelligenskvot. Näst intill surrealistisk kombination av oförenliga egenskaper.

Bra med långa flygtider tänkte jag. Då finns det tid och utrymme att slå upp min en månad gamla skapelse och skriva om den kortfattade, men hemska historien om Gunvor och hur hon förlorade allt. Tid att lägga in fler detaljer. Att ta bort det kortfattade och lägga in en större dynamik som kunde beskriva Gunvor och hennes liv på ett bättre sätt. Att ge henne mer rättvisa utan att för den skull göra det mer obegripligt.

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

 

Lagerlösning? (del 53)

Nöjd som attan av att ha startat ett förlag eller rättare sagt gjort om mitt bolag att även om fatta förlagsverksamhet och ovanpå detta trollat fram tio egna ISBN nummer drabbades jag av nästa hemska tanke. 

Jag visste ju nu att det i stort bara hängde på mig själv om jag skulle möta mina gäster som enligt plan skulle samlas den nittonde juli med en nytryckt bok eller bara med ett leende och en inre tanke om att det skulle ha vart coolt att kunna ge en bok till mina gäster. Jag behövde bara bestämma mig hur många böcker jag skulle trycka. Jag förstod, utan att ha kontrollerat det, att kostnaden per bok borde vara högre om jag beställde hundra böcker än om jag beställde tusen. I och för sig trodde jag inte att kostnaden per bok skulle vara avgörande i detta projekt. Däremot var antalet böcker det.

Om jag tryckte upp ett hundra böcker förstod jag att de skulle vara slut redan innan den dag som skulle blir det officiella boksläppet. Tryckte jag tio tusen insåg jag att det skulle bli en jädra stor och dyr majbrasa eftersom jag inte trodde det fanns en chans i världen att sälja tio tusen böcker under de arton månader jag hade till mitt förfogande. Sista december tjugohundra femton var den sista dagen för mitt vansinnesprojekt i min alldeles egen lilla plan. Jag beslutade mig för ett tusen böcker.

Det var då jag drabbades av nästa hemska tanke.
En låda med böcker i storleksordningen 250x300x400 borde rymma tjugoåtta böcker. Det innebar trettiosex lådor på totatlt drygt en kubikmeter. Böckerna måste stå torrt, helst varmt och finnas på en plats där de var lättåtkomliga. Den enda plats jag kunde erinra mig mitt i min hemska tanke var det platta golvet, mitt framför TVn i mitt varma, torra vardagsrum. Kunde det verkligen vara så illa?

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.

 

Förlaget (del 52)

Väl hemma i Kiruna kastade jag mig över google chrome och surfade in i förlagsvärlden. Vem skulle få äran att ge ut mitt nyskrivna underverk? Vem kunde jag ha förbarmande över? Vem kunde jag ge dessa möjligheter till?

Jag möttes av starka negativa budskap. Artikel efter artikel beskrev hur svårt det var och hur liten min chans var att något förlag ens skulle läsa mitt skrivna underverk. Jag kände att möjligheterna i stort sett var obefintliga. Ett tusen inlamnade alster i veckan? Kunde det vara möjligt? Hade vi alla gått och blivit smygförfattare numera? Jag förstod att det bara kunde vara på nåder om någon mot alla odds skulle läsa mitt alster än mindre vilja ge ut denna.

Nittonde juli hade jag bjudit vänner och släkt till mitt femtioårskalas. Till den tidpunkten måste boken vara tryckt! Det skulle ju bli min gåva till de som orkade tacka ja och komma till mitt kalas. Mitt sätt att visa tacksamhet. Ett tackkort som jag själv gjort. På mitt sätt.

Jag kom i kontakt med en vän som kände författare till bästsäljande böcker. En av berättelserna fick mina axlar att hänga allt längre ner. Det var berättelsen bakom en av de bästa böcker jag läst de senaste åren. En bästsäljare. Författaren av denna magnifika bok hade blivit refuserad sju gånger innan något förlag tveksamt kunde tänka sig att ge ut hans ord. För honom tog denna process längre tid än den tid han lagt ner på boken. Det tog två år.

Jag hade inte två år på mig. Jag hade fem månader innan min bok behövde skapas av någon tryckpress i Sverige. Jag tvekade inte. Jag gjorde om mitt bolag,Lajoanis AB till ett förlag. Ordnade med egna ISBN nr. Jag ville inte vara i händerna hos någon annan som fattade beslut som jag inte kunde styra. Det fick helt enkelt bär eller brista.

================================================================
Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop

e-Bok

www.lajoanis.se

Filmen om att skriva en bok!

================================================================

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.