Om man är onödigt rik måste allt vara på rea! (del 26)

Mina ögon slogs upp i all hast sekunden innan alarmet på mobiltelefonen ljöd med sitt milda, men volymmässigt stegrande, fågelkvitter i syfte att väcka mig. Jag log, medan jag stängde av de ljuva tonerna som ljöd från den lilla elektroniska apparaten, åt att alarmet bara var tvåa och att det var jag som vunnit. Jag visste att jag efter kaffe och välsmakande frukost med kokosyoghurt och kokta ägg skulle ägna dagen åt att dyka rakt ner förrätten. Alltså i kapitlet i boken där alla sex udda karaktärer i boken skulle sätta sig ner och äta. Någon av dessa sex skulle också berätta något som gjorde att jag skulle få lära känna honom eller henne lite bättre. Det var spännande att inte veta vem eller vad. Jag visste bara att texten skulle ringla sig ut när det var dags att öppna kranen. Det kunde komma bra saker eller dåliga. Glada eller sorgsna. Sköna eller hemska. Det var bara att vänta och se.

Jag kände att hela jag var exalterad av det som komma skulle. Jag hade knappt tid att njuta av den tidiga frukosten utan ville bara att det som var sen bara skulle vara nu. Som vanligt kom tidpunkten då sen blev till nu och jag öppnade kranen.

Medan jag åt den formidabla och efterlängtade förrätten bytte jag många ord med Gunvor. Jag fick veta att hon var uppvuxen i Stockholm och att det var där hon och Jon-Anders bodde nuförtiden. De hade en vacker våning på Östermalm som låg alldeles i närheten av Östermalmstorg. En våning Gunvor hade ägt långt innan hon träffade Jon-Anders. De hade inga barn tillsammans. Ännu, hade hon lagt till snabbt. Hon hade en dotter, som nu var sjutton år gammal, från ett tidigare äktenskap. När jag frågade vad hon jobbade med, skrattade hon till och svarade att hon inte jobbade alls. Hon var helt enkelt onödigt rik. Gunvor skrattade lätt, men på ett lite nervöst sätt, innan hon förklarade att hon jobbade, men inte fick någon lön. Hon jobbade för att försöka göra världen till en bättre plats för andra.

Jag sög in hennes ord. Värderade det hon sa. Kände hur det kändes. Hur skulle det vara att vara onödigt rik? Inte för att jag och Nila inte hade pengar, men onödigt rika var vi då alls inte. För den som är onödigt rik är ju allt extra billigt. Allt är på rea. Inget är för dyrt. Hur skulle det vara att bara kunna önska något som omedelbart blev verklighet? Eller led hon av samma problem som alla vi andra? Det vi enkelt kunde få var inte egentligen värt något alls. Var man onödigt rik kanske begäret och önskningarna handlade om något, som var precis lika ouppnåeligt för den som var onödigt rik, som att få någon mat för dagen för den som var onödigt fattig? Det var kanske så att vi alla i grunden bara var människor med samma begär? Med samma grundläggande tankar och känslor?

Jag förstod nu att det var Gunvors liv som kapitlet skulle handla om. Det var bara att skriva vidare.

Om du är intresserad av boken som blev effekten av allt detta hittar du den här:

Sex heta Röda - Webshop
e-Bok

Om du på något sätt behöver hjälp och jag har möjlighet att hjälp dig, gör jag gärna det. 

Jonny Siikavaara, Visar vägen, helst utan att vara i vägen.